I väntans tider....

Att vänta på någonting, det kräver sin kvinna. Särskilt om man som jag, inte har så mycket tålamod. Just nu väntar jag och längtar till våren. Och det gör säkert de flesta vid det här laget!

Men mest av allt längtar jag till juni, för då kommer vår lilla bebis att titta ut! jag har varit ganska återhållsam med att berätta men nu vet de flesta om det. Jag är i vecka 22 och nu börjar jag äntligen må bättre. De första fyra månaderna bestod mest av illamående och det var inte alls speciellt trivsamt att vara gravid. Men sedan några veckor tillbaka känner jag mig som en människa igen och magen har vuxit enormt på sistone. Ja det tycker i alla fall jag. Det lilla livet därinne verkar vara en kvällsmänniska, som sin mor (brukade vara iaf) och sprattlar nu hejvilt på kvällarna.

Hittills har jag inga direkta krämpor vilket är skönt. Jag går på gravidyoga och tränar lite styrka här hemma. Att promenera längtar jag efter men joggingskor, snö och tung mage går inte riktigt ihop!

Och mat då...Ja i början åt jag hela tiden för jag mådde så illa. Jag var mest sugen på mackor, yoghurt, frukt och syrliga saker. Nu kan jag äta mer regelbundet men är däremellan (tyvärr)mer sugen på bakelser, bullar, kakor, glass och choklad.

Kläder är ganska hopplöst nu. För en vecka sedan blev jag nästan deprimerad över att jag inte hade något att ta på mig. Leggings vill jag aldrig mer se, det har jag gått omkring i hela vintern! Men nu har jag köpt några snygga toppar och byxor från H&M så nu kan man känna sig fin igen. För mig är det faktiskt viktigt att känna mig fin och ha fina kläder och att sätta på smink!

Ja detta var lite om hur det kan kännas att vara gravid. Fortsättning följer...

Nu ska jag snart ut i solskenet!