Ja som rubriken lyder så är det ungefär såhär livet är just nu. Och att ha en liten bebis är faktiskt ungefär som jag tänkt mig. Vi håller oss mest hemmavid och försöker komma ut på promenad (nu orkar jag gå en 20 min iaf) varje dag. Men en sak som man inte är riktigt beredd på är hur mycket man kan oroa sig. Och då är jag inte den som oroar sig i första taget. Andas hon? Varför nyser hon? Hon är varm! Hon är för kall! Det drar på henne... Förmodligen är det inget som bekommer lilla Isabelle själv, för då hade hon säkert sagt ifrån. För säga ifrån, det kan hon. A säger att hon har det efter mig....förstår inte vad han menar...
Isabelle älskar att äta. Och ligga på pappas mage. Där är det skönt att somna. Hon kan sova överallt. I vagnen, i egen säng, mellan oss i vår säng och insvept i filt i soffan. Hon är så duktig! Och tänk att det lilla pyret bara är 14 dagar! Ja fortsättning på familjelivet följer...
Ciao
1 kommentar:
Underbart att läsa om er Carro!
Och visst är det omtumlande och underbart att ha bebis. Och visst är kroppen helt makalös som klarar av förlossning, återhämtning och allt det där andra. Hoppas vi ses snart! Kramar till er alla tre från Anna och Aron
Skicka en kommentar