Ibland läser jag Ebba von Sydows blogg. Hon har precis fått en liten bebis och när den lilla var 4 dagar gammal hade hon releasefest för sin nya bok "Kungligt snygg". Helt otroligt att hon orkade och hon såg jättefräsch ut! Wow coolt, men nu ska hon väl ändå ta det lite lugnt och vila, tänker jag. Nädå, sen fortsätter hon med att promenera på stan och luncha med sin nu veckogamla bebis och så skulle visst tysk TV komma och intervjua henne också. Tydligen hade hon en tuff förlossning och jag fattar ingenting.
Jag var inte speciellt medtagen av min förlossning mer än att jag såklart var väldigt trött och rörde mig långsammare än vanligt. Men på fjärde dagen ville jag inget hellre än sova, äta och snusa på min bebis. På den sjunde dagen hade vi vårt första besök på BVC och det var underbart att komma utanför dörren och åka bil! Men sen ville jag bara hem igen, ja ni som har fött barn vet ju hur det är, man vill ha sitt badrum nära liksom :-). Plus att jag hellre satt i min soffa än på en hård restaurangstol.....
Efter några veckor gick det mesta som en dans, vi var ute och fikade och shoppade, nästan som vanligt. Vi utsatte Isabelle för olika miljöer successivt. Det jag inte förstår här riktigt är vad det är som är så bråttom? Är det verkligen så jobbigt att bara vara med sin bebis de första dagarna? Utan lunchsalladen, utan latten, utan babblandet? I de flesta fall har man ju blivit en liten familj och alla ska hitta sina rutiner. Behöver man bekräftelse från andra människor? Ibland kan man ju undra om folk är rädda för sig själva eftersom de inte kan sitta stilla. Och då menar jag utan en iPhone i handen.
Ett nyfött spädbarn har inga andra behov än mat, sömn, närhet och kärlek. I en trygg miljö. Vi kommer tids nog utsätta dem för lunchrestauranger, kaffeklirr, avgaser, förkylningsvirus och andras famnar. Men ta det lite lugnt va....ni missar något väldigt värdefullt annars. Sen, efter ett tag är det väldigt skönt att komma ut ur bubblan och inse. Inse att man faktiskt inte har missat någonting.
2 kommentarer:
Håller så mycket med dit i det du skriver! Vart är samhället på väg liksom?? Stress stress & återigen stress överallt. Tror jag måste träffa dig snart för tror vi har mycket att prata om!=) Många kramar!
Jag håller med dig. Jag var kvar i min bebisbubbla några veckor. Gick bara ut på promenad med maken och vovvarna. Sen blev dock min dotter sjuk och vi skapade oss en ny bubbla på sjukhuset.
Det där med relisefesten förstår jag inte alls. Den måste ju vart inplanerad sen länge och hur kunde de vara så säkra på att hon inte låg och födde barn just då?
Skicka en kommentar