Att tänka över sin karriär...

Karriären ja. Den har stått stilla ett tag. Jag har gjort karriär som mamma istället. Det tillhör väl vanligheten att man tar sig en funderare över vad man vill här i livet när man är förädraledig. Jag har åtminstone funderat och gör det fortfarande. Vad är viktigt? Är det att kasta sig in i hetluften igen, lämna Isabelle på dagis 8 timmar om dagen och inte ha mycket ork över till annat? Visst finns suget där, men jag vet vad som krävs. Det är den ständiga processen i huvudet. Deadline på deadline på deadline. Var det rätt färg på nya logon nu? Vår kommunikationsstrategi måste ses över. Presskonferens. Jag glömde uppdatera intranätet. Budgeten är ansträngd. Varför ringer inte tryckeriet så att jag kan få ett provex av nya foldern?!!!
Ja sådär håller det på. Jag vet det. Man tuggar på och gör som alla andra. In i ledet och jobba med dig för den här kassa lönen. Och det är förbannat roligt och förbannat utmattande. Men vill jag göra detta för någon annan? Är vår familj redo? Eller ska jag helt enkelt fortsätta på min linje genom att arbeta som konsult. För det är ju inte alls stressigt.... Men jag kan åtminstone styra över mina uppdrag någotsånär och själv välja hur mycket jag vill arbeta.

Sen å andra sidan så är det ju en fördel att ha en arbetsplats att gå till. Att träffa kolleger, åka på kick-off och ha utvecklingsplaner (som aldrig följs, men ändå). Men jag vet mitt värde nu och tar mig själv på större allvar. Så om vi kommer till det läget ska det viftas med det stora lönekuvertet.

Jag tror att det är nyttigt att tänka till. Analysera, kritisera, undersöka sina möjligheter. Inte bara göra för att samhället eller någon annan förväntar sig att du ska göra det. Det är ju de som går sin egen väg som blir ihågkomna, inte de andra.