Vissa människor har tydliga mål i livet. De lever enligt en plan. Halleluja. Superstruktur, superallt. Jag har en röd tråd i mitt liv. Men tråden är lite luddig och ibland trasslar den ihop sig till ett litet nystan men så reder man ut det igen. Ibland är det i och för sig väldigt bra att bestämma sig för att SÅHÄR vill jag ha det och jag SKA ta mig dit. Men ibland tror jag att man blir så förblindad av målet att man glömmer bort allt det där på vägen. Det där som kallas livet. Skrubbsår på barnaknän, damm i hörnan, kladdkaka till frukost, och falukorv till middag tre dagar i rad. So what? Så länge jag inte gör det dåliga till en norm. Det finns inga perfekta kvinnor, män eller barn.
Borde vi inte klacksparka lite mer, andas lite djupare och smartfåna (smartphona) lite mindre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar