Isabelle var beräknad till den 16 juni. Men den sista helgen i maj, på Mors Dag, satte värkarna igång klockan 04 på morgonen. Just denna helg hade A:s stora projekt precis kommit i hamn, vi hade skruvat ihop sängen och hämtat vagnen dagen innan. Jag var alltså i vecka 37 och tänkte ägna resten av graviditeten till att vila och se på film. Å nej, tänkte Isabelle, nu är det inget att vänta på längre!
Klockan 18 på kvällen åkte vi in till BB och då var jag öppen ynka 3 cm....Efter några timmars värkarbete, promenad med gåstol och försök med lustgasen fick jag äntligen min försenade Epidural kl 23. Jag blev helt bortdomnad, fick feber och senare skulle det visa sig att jag hade någon infektion i kroppen. De hade dessutom lyckats att rispa mig med nålen, förmodligen därför jag tappade känseln nästan helt från magen och neråt. Ingen fara med Isabelle, hon jobbade på precis som det skulle vara. Kl 04.10 kom hon så ut med ett rungande skrik! Wow så häftigt det var och vilken lycka att se denna välskapta bebis, 3495 gram tung och 50 cm lång.
Minns när värmeböljan sen kom...Jag var konstant klibbig och Isabelle hade inget annat än en body på sig. Vi köpte en fläkt och jag sov i soffan, lade Isabelle i vagnen och ställde den i vardagsrummet där det var lite svalare. På dagarna satt vi på vår skuggiga lilla uteplats utanför dörren och tittade ut över vår innergård och snackade med grannarna som höll på med sina bestyr i sommarvardagen. Tur att vi köpte de där cafémöblerna....Vi fikade, åt tomat- och mozzarellasallad, läste, grillade och Isabelle låg nöjt i vagnen och växte så det knakade. Ja det känns som vi satt där konstant hela sommaren, ha ha...
