Jag har en del favoritbloggar. Några läser jag endast som förströelse, några för inspiration, några bara för att jag förundras och några för att de väcker känslor och får mig att fundera på saker och ting. Jag har långt fler favoriter än de jag har listade i högerkanten
Min egen blogg har nog råkat fastna under kategorin "mammablogg" även om det inte var meningen från början. Samtidigt har jag svårt för att visa upp mitt barn allt för mycket i alla hennes outfits och olika utvecklingssteg. Hon är inte min utställningsdocka, hon är mitt barn. Och en dag i mammaland verkar inte vara värt ett ruttet ägg om man inte har shoppat eller fikat med andra mammor. Och kom igen, det kan väl inte vara så "Å maj gad allting är suuuupergulligt och vilken fantaaaaastisk dag vi har haft" varje dag? Men ok, positive thinking eller? Och jag blir förbannad när jag ser att tjejer målar tånaglarna på sina bebisar eller köper pyttesmå bikinis till sina 1-åringar! Vart är världen på väg? Det blir lite mycket "förorts-Dior" för mig.
Mina dagar är inte suuuuuuperfantastiska och rosaskimrande varje dag. De är ganska modesta och lite lagom tråkiga emellanåt. Visst, shopping och fika blir det. Och en hel del promenader. Ibland träffar jag andra mammor och ibland, hör och häpna, träffar jag folk UTAN barn!! Och någonstans därinne börjar hjärnan och hjärtat längta efter arbetslivet och karriären. Men det får vänta lite.
Men sen slog det mig att det är en annan generation som bloggar. Det kanske inte är 36-åriga, högskoleutbildade kvinnor som "mammabloggar". Det är en helt annan typ av människor. 80-talister. Yngre än mig. Jag har svårt för att placera mig själv i ett fack. Och jag tror jag har för mycket åsikter och är för samhällsengagerad för att det rosa skimret ska dominera min blogg.
Förresten, en sak till, när jag kommenterar någon så menar jag det. Även om jag inte använder fyra adjektiv i varje mening och tio utropstecken efteråt. Och jag gillar rosa skimmer, bara det inte börjar kleta.....