Jag e inte bitter....

Eller jo förresten, det är jag visst. Och rätt ledsen också...Om jag inte minns fel så kan man nog läsa ett liknande inlägg från förra årets midsommarhelg då jag och min A också satt själva hemma och firade sommarens högtid. Historien upprepar sig. Sedan vårt bröllop i februari verkar det som att folk tror att vi har blivit tråkiga eller något. För initiativen och inbjudningarna haglar med sin frånvaro. Vad hände med vårt umgänge? Är folk så upptagna att man inte har tid att bjuda in eller försöka samordna en fest? Varför är det aldrig någon som frågar om vi vill hänga med på något? Fatta att det är ganska sårande...

Men ta tag i det själv då, tycker säkert någon....Jo visst, men det är inte kul att ligga på och fråga och tjata alltid. Det var likadant förra året, vi frågade och frågade men tillslut så drog alla. Och vi blev ensamma kvar. I en vänskapsrelation måste det väl vara både givande och tagande?

Eller så är det helt enkelt så att det bara är en dålig tidpunkt. Några har precis fått barn, några ska snart ha barn, många är bortresta eller vill bara vara hemma. Vad vet jag...men lite bitter är jag trots allt...Det här är mina senaste midsomrar:

2004: Kallt. Uppdukat långbord utomhus hos kompis pappa i Båstad. Blandat folk. Gamla & unga. Mycket snaps. Bästa jordgubbarna ever. Pepes Bodega. Fett ös.
2005: Varmt & soligt. På fest i kompis föräldrahem i Båstad med A, brorsan, hans tjej och några till. Dopp i poolen. Pepes Bodega på natten. Najs.
2006: Hyfsat varmt & soligt. Tjusig picknick med A, brorsan och hans tjej på trädäcket här i Västra Hamnen. Nästan Pripps Blå känsla. Blev dock fulla på vaniljvodka då somliga hade glömt att köpa riktig snaps. Ball.
2007: Hemma hos oss. Inomhus för det regnade på eftermiddagen. Jag, A, två kompisar och ett par. Kubb utomhus på kvällen. Mysigt.
2008: Jag och A på balkongen. Sill, potatis. Ingen snaps. Tidigt i säng. Tja...
2009: Se ovan...

Det är nog dags att omvärdera både det ena och det andra här i livet!