Bebisbubblan

Läser bloggar och Facebookinlägg om folks nyfödda bebisar. Får mig att drömma tillbaka till och tänka på i somras när Isabelle kom till världen. Vilken speciell tid det var.

Isabelle var beräknad till den 16 juni. Men den sista helgen i maj, på Mors Dag, satte värkarna igång klockan 04 på morgonen. Just denna helg hade A:s stora projekt precis kommit i hamn, vi hade skruvat ihop sängen och hämtat vagnen dagen innan. Jag var alltså i vecka 37 och tänkte ägna resten av graviditeten till att vila och se på film. Å nej, tänkte Isabelle, nu är det inget att vänta på längre!

Klockan 18 på kvällen åkte vi in till BB och då var jag öppen ynka 3 cm....Efter några timmars värkarbete, promenad med gåstol och försök med lustgasen fick jag äntligen min försenade Epidural kl 23. Jag blev helt bortdomnad, fick feber och senare skulle det visa sig att jag hade någon infektion i kroppen. De hade dessutom lyckats att rispa mig med nålen, förmodligen därför jag tappade känseln nästan helt från magen och neråt. Ingen fara med Isabelle, hon jobbade på precis som det skulle vara. Kl 04.10 kom hon så ut med ett rungande skrik! Wow så häftigt det var och vilken lycka att se denna välskapta bebis, 3495 gram tung och 50 cm lång.

Den första tiden var, som många av er säkert känner igen,  en blandning av glädjerus, förvirring och trötthet. Min amning kom inte igång vilket ledde till extra strul... men det är en helt annan historia. Isabelle fick ersättning och blev ammad till hon var 3 månader. Nåväl, den första veckan fick vi givetvis en del besök men annars kom vi igång med rutinerna ganska snabbt. Minns att A skötte hushållet och jag fokuserade på amningen och att äta, dricka och vila. Vi gick långsamma promenader längs Sundspromenaden och glodde på folk som drack vin i kvällssolen. Eftersom det var fotbolls-VM bäddade vi till Isabelle i soffan och så låg vi där alla tre och tittade.

Minns när värmeböljan sen kom...Jag var konstant klibbig och Isabelle hade inget annat än en body på sig. Vi köpte en fläkt och jag sov i soffan, lade Isabelle i vagnen och ställde den i vardagsrummet där det var lite svalare. På dagarna satt vi på vår skuggiga lilla uteplats utanför dörren och tittade ut över vår innergård och snackade med grannarna som höll på med sina bestyr i sommarvardagen. Tur att vi köpte de där cafémöblerna....Vi fikade, åt tomat- och mozzarellasallad, läste, grillade och Isabelle låg nöjt i vagnen och växte så det knakade. Ja det känns som vi satt där konstant hela sommaren, ha ha...

Tänk så liten hon var då, då kunde hon ligga i ens famn länge och ibland somnade hon på pappas mage. Mysigt eller hur. Ja alla mammor och pappor förstår säkert vad jag menar när jag säger att denna period i livet är så speciell!