En katts bekännelser del 4

Jag är tillbaka. Smidigare och smartare än någonsin. Har lite svårt att göra min röst hörd härhemma. Lilla källingen och jag kommer hyfsat överens nu. Men jag är på min vakt. Hon är i och för sig helt ofarlig...nästan...men när hon ser mig så tjuter hon av skratt. Ja hon är en av många fans jag har helt enkelt. Ibland sätter matte henne i en konstig sak som har hjul. Då kan hon ta sig fram snabbt och jag måste springa min väg. Lilla källingen förstår inte att ibland vill en kisse bara vara ifred. Men jag drar in tassarna när hon kommer. Jag är ju liksom äldre än henne, hon förstår inte bättre. Jag lät henne till och med sätta sin klibbiga hand i min päls och dra loss en tuss. Men jag fick ligga och tvätta mig i en timme efter det! Suck....

Jag har varit ute hela vintern. Husse och matte tycker det är konstigt att jag vill gå ut när det är iskallt om tassarna. Men det är så lugnt och skönt ute då. Inte så mycket folk som när det är varmt. Men på kvällen ligger jag helst i soffan och slappar. Och käkar mattes tulpaner. Hon blir helt upprörd. Vadå, det är ju så gott med krispiga tulpanhuvuden. Just det, jag var i ett stort slagsmål också. Förmodligen det största slaget i Malmös katthistoria. Den där dumma svarta katten tror att den bara kan komma ner till mig under huset. Tss...ok den var lite starkare än jag trodde men jag vann. När jag kom in var jag hemskt sargad och för att matte verkligen skulle se hur mycket jag slagits så blödde jag lite ur munnen också. Sen blev jag klappad hela kvällen.

Nu måste jag titta till Lilla källingen, hon sover nog men jag måste kolla så att hon ligger i sin säng. Jag menar, en kisse som jag behöver en god natts sömn utan små källingar som kommer jagandes mitt i natten...
Imorgon är en upptagen dag, då ska jag fundera över om jag ska låta matte skaffa mig en egen blogg.



/Linus

Fler inlägg om mig