Man har det faktiskt ganska bra

Vid den här tiden på året blir jag alltid trött på stan och vill flytta till hus. Flytta till en strand nära mig, till fågelkvitter, gräsklippsljud och shortsliv. Falsterbotofflor som skaver lite mot lilltån, en cykeltur till kiosken för en gräddig glass, brända axlar mot en sval hängmatta och ett glas vin på en veranda. Men som jag läste någonstans, man ska vara glad för det man har och jag försöker nu komma på det allra bästa med att bo i stan, i Västra Hamnen, i Malmö.

1. Jag har 50 meter till havet, sundspromenad och en latte-to-go
2. Jag slipper sand i sängen
3. Jag har ett helt torg med krogliv 10 min cykelväg härifrån
4. Jag kan välja mellan massor av kläd- och inredningsbutiker. Stora som små.
5. Jag kan på en dag prata med typ 14 olika nationaliteter om jag vill
6. Ica Maxi! Ica Maxi! Mitt andra hem..
7. Mångfalden är otrolig och det finns alltid något/någon att titta på
8. Jag kan åka till Köpenhamn på 30 min
9. Jag har fantastiska grönområden vid havet att nyttja för diverse aktiviteter
10. Jag har 3 km till Zlatan :p

Ja alltså, den här listan skrev jag nog mest för mig själv. Jag trivs ju faktiskt här, i vår lilla lägenhet med vitsåpade trägolv som knarrar, radhuskänslan som uppstår när man står utanför vår dörr, katterna som leker på innergården och alla trevliga grannar som grillar, dricker vin och pratar strunt. Jag knorrar när jag har pressat in kläder i trådbackar och sladdar i redan överfulla lådor. Men vad är egentligen det när man har det ganska bra....