Ingen dag är den andra lik

Inatt vaknade vi av att Isabelle grät i sin säng. Helt yr försökte jag trösta henne men det var svårt. Efter en flaska välling, blöjbyte, bärande och ett avsnitt av Drömmarnas Trädgård kunde hon så äntligen komma till ro vid fyrasnåret. Jag var måttligt road. Man blir så frustrerad när ingenting funkar och ja - man blir irriterad. Irriterad på hela situationen. Och efteråt känner man sig hemsk som suckar och pustar åt sitt barn som förmodligen bara hade en mardröm och kliande tänder.

Idag har vi hållt oss hemma och planerat inför morgondagen då vi ska vara borta större delen av dagen. Isabelle har krupit efter mig konstant och klängt i mina shorts. Förutom när hon ska krypa upp i soffan och dra katten i svansen. Ja...vad ska man göra. Jag är inte van, hon har aldrig varit "klängig". Men det måste vara en såndär "fas" igen. Fast i förrgår när vi var och fikade, då kröp hon ut från Espresso House på Hansa Compagniet och skulle på upptäcktsfärd inne på köpcentrat. Då var man helt plötsligt inte så beroende av mamma inte! Ja de små liven, ingen dag är den andra lik just nu!