Som jag anade så hinner jag inte blogga så mycket som jag önskar. Tiden rusar och dagarna flyter ihop.

Det är skillnad på att vara mammaledig den här gången. Känner att jag har ett helt annat nätverk nu eftersom vi bor på mindre ort och man lär känna en del mammor via förskolan. Det innebär också att veckorna pressas ihop av promenader, lekdejter och fikor. Vissa dagar behöver man bara vara hemma och styra upp, och så försöker jag klämma in lite träning också. Och jobba med den egna businessen som jag snart snart ska berätta mer om.

Sofie springer omkring hela tiden. Favoritnöjet är att flytta saker från ett ställe till ett annat. Och klättra förstås. Hon är aldrig stilla. Sitta ner och bygga med klossar, nej. Nu när vädret har varit så fint har vi varit ute långa stunder i trädgården. Hon älskar att gå ut och det är så härligt, man ser hur stor hon har blivit nu. Så fort hon hör att jag tar fram jackan kommer hon som ett skott! Älskar att klä på sig och då står hon faktiskt stilla. Köpte nya sneakers till henne idag, hon har mycket större fötter än Isabelle hade vid den här tiden och fastän det är många av Isabelles skor som står och väntar på att bli använda så är de just nu antingen för små, för stora eller inte i säsong än.

Åh jag kommer att sakna den här tiden även om det är så himla intensivt just nu....

Vid matbordet

Isabelle har alltid ätit allt. Kött, fisk, de flesta sorters grönsaker, oliver, fetaost, mörk choklad, räkor etc. Sofie har också varit enkel med maten. Från att jag började ge smakportioner har hon glatt smaskat i sig det som har serverats. Och från några månader tillbaka är det mestadels hemlagat som gäller. Mat på burk? Inte så gott längre....

Vi har alltid ätit middag på kvällen, tillsammans med Isabelle såklart och nu alla fyra. Bara det att nu ser middagarna ut såhär:

Vi föräldrar skär upp mat till barnen. Hets, hets. Jag lägger upp till Sofie medan hon skriker av hunger och bälgar i sig vatten om vartannat. Hon hinner också kasta haklappen på golvet, ta Isabelles kniv och gurgla ut allt vatten över sig så att hon är sjöblöt. När hon väl får sin mat låter det "MMMM", "AMMAMMAMM". Puh. Ok.

"Isabelle, använd kniven", säger mannen
Tystnad...
"Isabelle, på dagis säger de att du var först med att äta med stora bestick och att du är väldigt bra på att använda kniven", säger jag.
Tystnad....Jag tar mat till mig själv. Mannen också. Det gäller att vara snabb nu. Äta eller ätas liksom.

"Jag gillar inte svamp", säger Isabelle
"Men du åt ju det igår?", undrar vi
"NÄÄ ta bort det - TABORTDETPAPPAAAAA!", säger Isabelle

Nu är Sofie färdig och har börjat kasta ris på golvet. Jag ignorerar. Måste äta själv nu. Sofie kastar sig bakåt i stolen för att hon vill gå ner. Ger henne några bitar mat till. Hon äter.

Isabelle dränker maten i sås.
"Mmm vad gott mamma", säger hon
"Så bra gumman", säger jag nöjt

Sofie kastar tallriken i golvet. Vill ner. Jag hämtar en trasa och torkar av henne. Ner på golvet med henne. Jag har ätit tre tuggor. Äter några till och försöker ha en konversation med min man.

"Mammaaaa jag spillde", säger Isabelle.

Pappa torkar upp efter Isabelle. Sofie börjar äta rester från golvet. Lika bra att ge upp. Sofie ska bada.

"Jag gillar inte kött", säger Isabelle
"Men du åt ju precis flera tuggor med kött", säger jag
"Jag orkar inte mer, tack för maten", säger Isabelle, går ifrån, tar iPaden och sätter sig i soffan.

"Nä, du ska inte ha iPaden nu!", säger jag
"Jooo, bara pyttelite, det ska jag", säger Isabelle

Sofie är redan på väg in i badrummet, hon hör hur pappa spolar vatten där inne.

"Ok men bara ett avsnitt", hör jag mig själv säga från badrummet.

Jag och mannen byter. Han plockar undan maten och disken, jag badar Sofie. Isabelle ser två avsnitt av favoritserien....

Alltså, vad är det med fyraåringar? Helt plötsligt får de hökögon och studerar all mat vääääääldigt noga och frågar "vad luktar det?" fyrtioåtta gånger när man lagar mat. Well well, mat får hon i sig men det är lite omständigt just nu.....

Som storasyster vill man hjälpa lillasyster också.
Till lillasysters blandade förtjusning

Dreams come true

I över tio år har jag haft en dröm, något som jag skulle vilja göra en dag. Men motivationen, ekonomin, lusten har kanske inte alltid varit där. Inte tillräckligt i alla fall.

Konstigt att allt det där ska komma när man är hemma med två barn. Men viljan har vuxit, motivationen likaså. Det är häftigt hur man kan förändras som människa när man får barn. Ja inte i grunden men de där egenskaperna man aldrig har låtit blomma fullt ut. Det är som om de får extra kraft av barnen och livet med dem. För visst är det så, att en småbarnsförälder är både kreativ, effektiv och viljestark. Viljan, den är häftig. Att man ger sig den på att man ska klara det. Att brinna för någonting. Så nu jobbar jag på det...min lilla dröm. Inte helt själv. Det är jag och mannen. Det är häftigt. Vi kan säga att vi kompletterar varandra. Jag gör av med pengar och han gör kalkyler och knackar på datorn. Men det ska ju sys ihop till en helhet allt det här.

Inte så glammig dessa dagar...

Visst f-n blir man trött då. Två barn, hus som alltid ska fixas med och ett företag. Och om några månader ska jag börja på mitt ordinarie jobb igen. Sen ska det sociala tas om hand, det ska planeras aktiviteter för barnen, man ska träna och hinna få frisk luft emellanåt. Jo tack ett par timmar till på dygnet hade varit kalas. Men kryss i taket - i skrivande stund leker Sofie med blixtlåset på Isabelles jacka och den sistnämnda softar med iPad i soffan efter en lång utedag på förskolan. Livet.

Jo, snart ska ni få veta. Snart...

Mammamorgon version 2.0

07.00-07.30 Sofie vaknar, dricker välling. Oftast är det mannen som tar henne efter att han har duschat. Jag går upp, sätter på kaffe. Klär på Sofie. Sofie klänger på pappa, kryper efter pappa. Äter yoghurt med pappa. Jag klär på Sofie. Börjar väcka Isabelle.

07.45 Isabelle vaknar. Sofie klättrar, kryper, går, drar ut alla mina kläder ur byrån. Balanserar på en stol.

08.00 Mannen åker till jobbet. Isabelle äter frukost, Sofie sitter i matstolen och äter kex. Jag försöker tvätta mig och sätta i linser.

08.05 Sofie gnäller för att hon vill upp ur stolen.

08.05-08.30 Sofie leker i badrummet medan jag sätter på mascara och borstar håret. Sofie blir blöt om strumporna, drar ner allt toapapper, äter toapapper. Sofie bajsar. Jag letar efter hårsnoddar till Isabelle. Byter blöja på Sofie.

08.30 Isabelle har fortfarande inte klätt på sig eftersom hon "ska bara titta färdigt på ajpaaaaden"

08.31 Mitt tålamod tryter, Sofie gnäller och vill bli buren.

08.35 Jag borstar håret på Isabelle. Drar på henne kläder.

08.40 Kommer på att jag inte ätit frukost. Tar en macka. Tänker att "jag äter sen" men det händer ju aldrig.

08.45 Tar på Sofie jacka och skor. Ber Isabelle att börja ta på ytterkläderna.

08.50 Isabelle ligger på golvet med halva fleecen på och drar i Sofie. Sofie skriker.

08.53 Jag är arg och kommer med en massa hot som en god förälder aldrig skulle göra... yeah right...

08.54 Letar efter en napp till Sofie. Var f-n är alla nappar?!!!

08.56 Isabelle får ett utbrott för att en strumpa sitter fel

08.59. Alla sitter i bilen. Puh.

09.04 Sladdar in på dagis.

1 år

 

 

Sofie 1 år idag! Hon har firats med ballonger, tårta och en gunghäst i present!

 

Vår älskade busiga lillasyster. Du är kvicktänkt och förstår saker direkt när man visar dig. Du klättrar på allt, gillar att leka med sladdar, bollar och riva papper. Du kan säga mamma, pappa och vet precis var lampan är och vad katten säger. Du älskar att bada och duscha huvudet. Din favoritmat är spagetti och köttfärssås och kokt potatis med smör på. Du är ointresserad av teve men vill gärna lyssna på musik. Du går nu flera meter på egen hand. Vårt lilla hjärta.

 

 

 

 

 

 

Tvåbarnschock?

De första två veckorna med en ny liten familjemedlem var omtumlande och känslorna svallade. Tyckte att jag var mer känslig den här gången. Det kändes som att man inte visste vart man skulle placera sina känslor emellanåt. Ja en liten tvåbarnschock. Skillnaden den här gången var dels att jag återhämtade mig fysiskt mycket snabbare och att man kastas ut ur bebisbubblan ganska omgående. Efter två veckor skulle ju rutinerna igång med dagislämning och hämtning, mellis, planera middagen etc.

Isabelle var fantastisk med lillasyster och har aldrig visat någon form av svartsjuka. Hon tyckte det var så roligt med en liten bebis och hjälpte gärna till med att hämta amningskudde, napp och annat. Sofie var en enkel bebis att sköta om. Hon åt och sov mest, precis som det ska vara. När hon var 2,5 månader började hon sova hela natten. Från 20-06 ungefär. Tack min lyckliga stjärna för att jag har fått två barn som sover på natten! Sömn gör ju faktiskt underverk.

Våren var helt fantastisk. Vi promenerade till dagis i strålande sol nästan varje dag. Ja det är så jag minns det i alla fall.

 

Sofie var tidig med sina tänder, de första kom vid fyra månader och ungefär då började vi också med smakportioner. Så småningom blev det gröt och mat också. Hon gillade allt och gör så fortfarande. Sommaren var ju som ni vet fantastisk. Men vi höll mest till i trädgården, tycker det är svårt att ha med en 5-6 månaders bebis på stranden som inte kan sitta ännu men tillräckligt medveten för att bli frustrerad. Vi åkte ofta ner lite senare på eftermiddagen och vissa dagar var vattnet så varmt att Sofie kunde bada hela sig.

Jag njöt verkligen det första halvåret med Sofie och att vara tvåbarnsmamma. Gillar spädbarnstiden på något sätt. Promenaderna, det sociala livet tillsammans med andra mammor, lugna förmiddagar, lekdejter, utflykter och tiden tillsammans med barnen, bara vi tre. Band som växer sig starkare och starkare. Men varje dag, speciellt nu när Sofie snart blir ett år, tänker jag: tiden går för fort, tiden går för fort, tiden går för fort. Jo jag njuter nu också men det är liksom lite mer.....intensivt nu.

Det var ett tag sedan

När Isabelle var bebis bloggade jag en del och emellanåt går jag in här på bloggen och läser vad vi gjorde om dagarna och hur hon utvecklades. Häromdagen slog det mig att jag inte har skrivit någonting om Sofie. Nu har jag massor att ta igen, både om min andra graviditet, förlossning och första året med Sofie och som mammaledig med TVÅ barn. För hur det än är så blir bloggen en slags formell dagbok som är lätt att följa och enkel att läsa och inte minst, perfekt att spara så att barnen kan läsa den sen.

Ja. Jag får ta det i omgångar helt enkelt.

Jag blev gravid i maj 2013, helt enligt planen :-). Fasade först för att illamåendet som jag hade under första graviditeten skulle infinna sig. Men så blev det inte och jag hade en väldigt bra graviditet utan krämpor och med bra värden. Vår lilla bebis växte som den skulle i magen. På rutinultraljudet kunde de skåda en flicka och det var en fantastisk känsla - vi skulle få en dotter. Vi skulle bli föräldrar till två tjejer! Det enda vi tyckte var märkligt var att den här tjejen "bara" blev beräknad till 3,4 kg medan Isabelle var beräknad till 4 kg. Well, well, det är väl olika gener tänkte vi.

Jag jobbade hårt hela den hösten, åkte runt på flera mässor och rekryterade en vikarie till  min tjänst som jag sedan "skolade in". Vi hann även renovera badrummen samt tvättstugan hemma och åkte iväg till Alicante med Isabelle. Då var jag i vecka 30 och det var så roligt att få uppleva den resan med Isabelle innan vår familj skulle utökas till fyra. Lagom till jul slog jag ihop datorn och gick på mammaledighet. Sofie låg redan fixerad fastän hon inte var beräknad förrän den 23 januari 2014 och barnmorskan var säker på att vår bebis skulle komma tidigt, precis som storasyster gjorde (v.37 +4).

På nyårsafton packade vi förlossningsväskan....

Men. Hela januari gick jag hemma och väntade... Isabelle började gå sina 20 timmar på förskolan och vi tog det lugnt och väntade på lillasyster. Och väntade.....och väntade lite till. Varför kommer hon aldrig? Nu var jag 9 dagar över tiden och ganska så mätt på att vara gravid. Så, en söndagkväll den 2 februari gick vattnet, mitt i sista avsnittet av Suits. Jaha, då var det dags. Hjälp! Ringde in till förlossningen och sade att jag haft vattenavgång men inga värkar. De sade att jag skulle avvakta och om inget hade hänt under natten skulle jag komma in för undersökning klockan åtta morgonen därpå. Ringde efter min pappa som körde hem till oss för att passa Isabelle om vi behövde åka iväg snabbt.

Vi gick och lade oss och jag kände fortfarande bara lite molvärk. Försökte sova men låg och "klockade" de nästintill obefintliga värkarna i alla fall. Så klockan fem började jag känna av någon slags regelbundenhet och vid sex-tiden bestämde vi oss för att åka in till förlossningen. Medan jag klädde på mig och började röra på mig så satte värkarbetet igång på allvar. Klockan sju kom vi in på förlossningen och då hade jag cirka tre minuter mellan värkarna. Den första barnmorskan tyckte att vi skulle gå och fika men det sa jag MYCKET bestämt nej till. Jag fick ligga och vila lite och gick några varv med gåstolen i korridoren. Sedan kom en annan barnmorska och hon tyckte att jag skulle prova att duscha varmt för att se om värkarna skulle tillta. Och mycket riktigt, efter en halvtimme/trekvart i duschen så var jag fullt öppen. Med lite lustgas tog jag mig igenom de sista värkarna och efter en halvtimme var vår lilla flicka ute. Det var så häftigt att föda utan smärtlindring den här gången. Jag kände mig så mycket klarare i huvudet och det var skönt att slippa alla komplikationer efteråt som det var när Isabelle föddes (på grund av epidural och att jag fick feber etc). Efter en halvtimme kunde jag resa mig upp och gå på toaletten, bara en sådan sak.

Sofie föddes alltså måndagen den 3 februari kl 09.55 i Malmö. Hon vägde 3225 gram och var 49 lång. Vi tyckte att hon var så liten, så liten. Klockan tre satt vi i bilen på väg till Lund för att stanna en natt på patienthotellet. Det var en väldigt konstig känsla att sätta sig i bilen med ditt fem timmar gamla spädbarn. Fy skäms på er Region Skåne för att det har blivit så här med förlossningsvården.

Timmarna flöt på och vare sig sugteknik eller sugbehov var det något fel på. Eftersom Sofie var väldigt torr och skrynklig när hon kom ut så föreslog en sköterska att vi skulle ge henne lite ersättning för att "vätska upp sig" innan amningen kom igång. Kryss i taket att hon sa det! Så blev det och amningen kom igång efter några dagar och sen delammade jag tills Sofie var 4 månader. Hennes tillväxtkurva var enorm de första veckorna. Hon var ju mycket mindre än Isabelle som sagt men det har hon tagit igen med råge! Ligger över på längden och över på vikten. Som sin syrra.

Sofie 3 veckor