Mitt skrivbord

Såhär ser mitt skrivbord ut just nu. Eller tja. Det ser ut så alltid tror jag.

Har ni bra ordning vid era arbetsplatser?

Working woman

Idag var första dagen på nya jobbet. Ni vet kanske hur det är. Man är så fokuserad på allt man ska lära sig och man ler och nickar snällt och säger åhh vad spännande och javisst ska vi åka till Stockholm nästa vecka och prata med viktiga kunder  -  skitkul ska det bli! Fast egentligen är man förskräckt och vill bara åka hem till den där blondlockiga, gosiga varelsen som doftar välling och jordgubbsbalsamspray och snusa på hennes varma kind medan vi sitter i mysbyxor och kollar på film i soffan.

Ha ha ha, jag skrattar åt mig själv för jag vet att det där är en vanesak. Karriärsutmaningarna och det där kuvertet i slutet av månaden gör att jag kan trivas både på jobbet och privat. Och det är rätt kul att kunna dra på sig snyggjeansen, en ren blus, ta på örhängen och vara ansvarig för andra saker än vällinginköp. Även om just vällinginköp faktiskt kan vara en av det viktigaste sakerna i världen också.

Kvällshälsningar från en trött working woman

Att tänka över sin karriär...

Karriären ja. Den har stått stilla ett tag. Jag har gjort karriär som mamma istället. Det tillhör väl vanligheten att man tar sig en funderare över vad man vill här i livet när man är förädraledig. Jag har åtminstone funderat och gör det fortfarande. Vad är viktigt? Är det att kasta sig in i hetluften igen, lämna Isabelle på dagis 8 timmar om dagen och inte ha mycket ork över till annat? Visst finns suget där, men jag vet vad som krävs. Det är den ständiga processen i huvudet. Deadline på deadline på deadline. Var det rätt färg på nya logon nu? Vår kommunikationsstrategi måste ses över. Presskonferens. Jag glömde uppdatera intranätet. Budgeten är ansträngd. Varför ringer inte tryckeriet så att jag kan få ett provex av nya foldern?!!!
Ja sådär håller det på. Jag vet det. Man tuggar på och gör som alla andra. In i ledet och jobba med dig för den här kassa lönen. Och det är förbannat roligt och förbannat utmattande. Men vill jag göra detta för någon annan? Är vår familj redo? Eller ska jag helt enkelt fortsätta på min linje genom att arbeta som konsult. För det är ju inte alls stressigt.... Men jag kan åtminstone styra över mina uppdrag någotsånär och själv välja hur mycket jag vill arbeta.

Sen å andra sidan så är det ju en fördel att ha en arbetsplats att gå till. Att träffa kolleger, åka på kick-off och ha utvecklingsplaner (som aldrig följs, men ändå). Men jag vet mitt värde nu och tar mig själv på större allvar. Så om vi kommer till det läget ska det viftas med det stora lönekuvertet.

Jag tror att det är nyttigt att tänka till. Analysera, kritisera, undersöka sina möjligheter. Inte bara göra för att samhället eller någon annan förväntar sig att du ska göra det. Det är ju de som går sin egen väg som blir ihågkomna, inte de andra.

Apriltankar

Varför blir livet alltid så hektiskt på våren? Man går och såsar hela vintern och väntar på att något ska hända. Men helt plötsligt är det april och då händer allt! Det är kanske inte så konstigt. Dagarna blir längre och ljuset får oss att vakna upp ur vinterdimman och producera mer energi. Möten ska bokas, resor planeras, rosévin ska drickas, påskägg ska ätas, joggingskorna ska användas, deklarationen ska in och möjligheterna är plötsligt så många att du knappt vet vart du ska börja. Har man dessutom en karriär att väcka liv i igen så är våren en utmärkt årstid att börja. Jag riktigt längtar efter att sätta tänderna i en kommunikationsstrategi eller skälla på någon stackars reklambyråsnubbe som inte förstår vad jag menar. Nåja, ni kan vara lugna. Vi är inte riktigt där än. Mammabubblan blåser vidare i atmosfären ett tag till...