Det var ett tag sedan

När Isabelle var bebis bloggade jag en del och emellanåt går jag in här på bloggen och läser vad vi gjorde om dagarna och hur hon utvecklades. Häromdagen slog det mig att jag inte har skrivit någonting om Sofie. Nu har jag massor att ta igen, både om min andra graviditet, förlossning och första året med Sofie och som mammaledig med TVÅ barn. För hur det än är så blir bloggen en slags formell dagbok som är lätt att följa och enkel att läsa och inte minst, perfekt att spara så att barnen kan läsa den sen.

Ja. Jag får ta det i omgångar helt enkelt.

Jag blev gravid i maj 2013, helt enligt planen :-). Fasade först för att illamåendet som jag hade under första graviditeten skulle infinna sig. Men så blev det inte och jag hade en väldigt bra graviditet utan krämpor och med bra värden. Vår lilla bebis växte som den skulle i magen. På rutinultraljudet kunde de skåda en flicka och det var en fantastisk känsla - vi skulle få en dotter. Vi skulle bli föräldrar till två tjejer! Det enda vi tyckte var märkligt var att den här tjejen "bara" blev beräknad till 3,4 kg medan Isabelle var beräknad till 4 kg. Well, well, det är väl olika gener tänkte vi.

Jag jobbade hårt hela den hösten, åkte runt på flera mässor och rekryterade en vikarie till  min tjänst som jag sedan "skolade in". Vi hann även renovera badrummen samt tvättstugan hemma och åkte iväg till Alicante med Isabelle. Då var jag i vecka 30 och det var så roligt att få uppleva den resan med Isabelle innan vår familj skulle utökas till fyra. Lagom till jul slog jag ihop datorn och gick på mammaledighet. Sofie låg redan fixerad fastän hon inte var beräknad förrän den 23 januari 2014 och barnmorskan var säker på att vår bebis skulle komma tidigt, precis som storasyster gjorde (v.37 +4).

På nyårsafton packade vi förlossningsväskan....

Men. Hela januari gick jag hemma och väntade... Isabelle började gå sina 20 timmar på förskolan och vi tog det lugnt och väntade på lillasyster. Och väntade.....och väntade lite till. Varför kommer hon aldrig? Nu var jag 9 dagar över tiden och ganska så mätt på att vara gravid. Så, en söndagkväll den 2 februari gick vattnet, mitt i sista avsnittet av Suits. Jaha, då var det dags. Hjälp! Ringde in till förlossningen och sade att jag haft vattenavgång men inga värkar. De sade att jag skulle avvakta och om inget hade hänt under natten skulle jag komma in för undersökning klockan åtta morgonen därpå. Ringde efter min pappa som körde hem till oss för att passa Isabelle om vi behövde åka iväg snabbt.

Vi gick och lade oss och jag kände fortfarande bara lite molvärk. Försökte sova men låg och "klockade" de nästintill obefintliga värkarna i alla fall. Så klockan fem började jag känna av någon slags regelbundenhet och vid sex-tiden bestämde vi oss för att åka in till förlossningen. Medan jag klädde på mig och började röra på mig så satte värkarbetet igång på allvar. Klockan sju kom vi in på förlossningen och då hade jag cirka tre minuter mellan värkarna. Den första barnmorskan tyckte att vi skulle gå och fika men det sa jag MYCKET bestämt nej till. Jag fick ligga och vila lite och gick några varv med gåstolen i korridoren. Sedan kom en annan barnmorska och hon tyckte att jag skulle prova att duscha varmt för att se om värkarna skulle tillta. Och mycket riktigt, efter en halvtimme/trekvart i duschen så var jag fullt öppen. Med lite lustgas tog jag mig igenom de sista värkarna och efter en halvtimme var vår lilla flicka ute. Det var så häftigt att föda utan smärtlindring den här gången. Jag kände mig så mycket klarare i huvudet och det var skönt att slippa alla komplikationer efteråt som det var när Isabelle föddes (på grund av epidural och att jag fick feber etc). Efter en halvtimme kunde jag resa mig upp och gå på toaletten, bara en sådan sak.

Sofie föddes alltså måndagen den 3 februari kl 09.55 i Malmö. Hon vägde 3225 gram och var 49 lång. Vi tyckte att hon var så liten, så liten. Klockan tre satt vi i bilen på väg till Lund för att stanna en natt på patienthotellet. Det var en väldigt konstig känsla att sätta sig i bilen med ditt fem timmar gamla spädbarn. Fy skäms på er Region Skåne för att det har blivit så här med förlossningsvården.

Timmarna flöt på och vare sig sugteknik eller sugbehov var det något fel på. Eftersom Sofie var väldigt torr och skrynklig när hon kom ut så föreslog en sköterska att vi skulle ge henne lite ersättning för att "vätska upp sig" innan amningen kom igång. Kryss i taket att hon sa det! Så blev det och amningen kom igång efter några dagar och sen delammade jag tills Sofie var 4 månader. Hennes tillväxtkurva var enorm de första veckorna. Hon var ju mycket mindre än Isabelle som sagt men det har hon tagit igen med råge! Ligger över på längden och över på vikten. Som sin syrra.

Sofie 3 veckor

Kanske...

...men bara kanske, kommer jag att börja blogga igen. Saknar att uttrycka mig i skrift. Det är bra för mitt flöde att skriva, även om jag skriver mycket i mitt jobb. Vet inte vad jag kommer att blogga om framöver. Det blir väl livet. Livet som det är.

Eller nåt....

Jul 2012

Isabelle fick galet mycket julklappar. Det var Pippis hus, Pippi-figurer, Pippi bok, badskum, bilbana, Hello Kitty klistermärken, kläder till dockan, Blixten pussel, klänning, trosor, badleksaker etc!!! Tomten kom på besök och Isabelle tittade storögt och påpekade att alla närvarande skulle ha julklappar av tomten, inte bara hon. Fint hjärta har hon, mitt hjärta.

Att tävla mot män

När jag var i Norge på julfest med mina kolleger så stod bowling på schemat innan festen drog igång. Mina svenska kolleger och jag kom lite sent till bowlinghallen då vi skulle till hotellet och byta om först. Jag rusade in, drog på bowlingskorna och börjad leta efter ett lämpligt klot. Jag måste sett lite förvirrad ut för vårt företags ägare kom fram till mig och sa; "

"Jo, du ska ta ett klot och sen kastar du....eller förresten, vet du hur man gör?"

 "Jaaa...jag kan bowla lite, ska bara hitta ett klot som passar", sa jag och så slog jag en strike.

Sen var det jag, webbansvarig, ägaren och säljaren (med ont knä som inte ville vara med) som tampades på bana 2.

Ibland är det så jädra skönt att ha lite bollsinne (klotsinne?) för som tjej förväntas du nog inte att vara bra på bowling. Tävlingsmänniska som jag är så vill jag vinna. Och varför är det så tillfredsställande att vinna över en man? För att de förväntas vara starkare, snabbare, smartare? Nu vann jag ju inte hela tiden men jag fick pris på kvällen för det bästa poängsnittet.

Det kan vara både förgörande och upplyftande att vara tävlingsmänniska. Ibland får man liksom hejda sig. Jag är tacksam så länge det är aktiviteter som bowling som står på schemat, skulle det vara typ klättring eller skridsko skulle jag nog inte vara så kaxig.

En bowlinghall i Moss, Norge en tisdag i december

Jul i vårt hus

Jo, nog ska det bli jul i vårt hus också. Granen står utanför dörren. Den högg vi i snöslask utanför Höör i helgen. Och så blev det en liten till Isabelle också. Hon fick sedan välja sitt eget julpynt på Vellingeblomman där hon gick all-in på lila. Cupcakes, en lila uggla, och rosa/lila hjärtan. Ja. Det blir nog fint :-) Jag sa dock stopp när en stor röd bjällra skulle ned i vagnen.

Hittills har december har varit fullspäckad. Kampanjer på jobbet, julfest i Norge, sponsorevent, födelsedagsmiddag för mannen, Luciafirande på dagis (hur sött är inte detta), inköp av matbord, renoveringsarbete på ovanvåningen - med mera!

Nu, tre dagars jobb kvar och sedan blir det semester i två veckor!

En liten lucia efter firandet på dagis

The typical gnäll

Idag var en sådan dag. Jag glömde mobilen hemma, det tog 45 min till jobb istället för 20 men jag fick åtminstone med mig lunchlådan!

Jämfört med hur mycket snö de har i Stockholm ska vi inte klaga. Vädret kan man inte göra så mycket åt. Men det typiska gnällandet hörde jag igår på nyheterna:

Tant på Arlanda:
"Jaaa alltså det här är för dåligt, här får vi stå och vänta och kommer inte iväg. De (Swedavia) borde göra mer, det är för dåååååligt."

Ehh jaha, vad är det de ska göra? Hoppa upp och hämta solen och plusgraderna någonstans? Ta upp ett flyg i full snöstorm? Jo men sätt du dig på det flyget, tant! Säkert kan SJ bli bättre, säkert kan de som sköter flygplatserna bli bättre. MEN ibland spelar det ingen roll hur många som röjer snö, det kommer mer snö, det blåser och det fryser på igen och sådär kan det hålla på. Vid vissa tillfällen ska du inte sätta dig i ett plan eller på ett tåg. Detta var kanske ett sådant? Kanske?


Bild lånad från GP

 

Är det detaljerna som räknas?

Om jag pratar utifrån ett "jobbperspektiv" så är jag ingen detaljorienterad människa. På mitt jobb ansvarar jag både för större och mindre projekt och jag är oftast själv i dessa. Det passar mig eftersom jag gillar att styra och ställa själv. Det är inte så att jag inte gillar att samarbeta för det gör jag annars utveckas man ju inte. Men.... jag blir oerhört frustrerad när saker som normalt sett tar mig 30 minuter helt plötsligt tar 1 timme! På grund av att någon ska grotta ner sig i för mig, irrelevanta detaljer. "Jag har inte den här tiden!!!" blev resultatet av min frustration igår. Förmodligen lyste ordet "OVERKILL" i pannan på mig.

Däremot är jag noggrann när det kommer till mina trycksaker och printannonser. Tro inget annat. Jag är rätt bra på att korrekturläsa text.... men herregud, jag kunde läsa när jag var 4 år så jag antar att jag har en fallenhet för ord. Precis som morfar och mamma.

Min poäng med det här inlägget är att man faktiskt lär känna sig själv genom att samarbeta med andra. Vilket kan vara bra för ens personliga utveckling som det så fint heter. Nu måste jag bara hitta ett sätt att förhålla mig till de som gillar att grotta ner sig i detaljerna.