Lilla källingen är ganska snäll men hon gör märkliga ljud och då måste jag vara på min vakt. Då brukar jag stirra på henne. De senaste kvällarna har hon skrikit så jag har varit tvungen att springa ut från lägenheten i full fart. Jag får så ont i öronen. Husse och matte säger att hon är i en fas. Jaha...men jag då? Jag kanske också har en fas!!
Det jobbigaste med denna sommaren har faktiskt inte varit lilla källingen. Nä det jobbigaste har varit alla dessa fiskmåsar! En gång när jag skulle följa med husse och matte på promenad med lilla källingen råkade jag tydligen gå förbi en fiskmåsunge. Jag såg den inte ens. Och helt plötsligt blev jag attackerad av flera måsar. De dök rakt på mig så jag fick galoppera hem och gömma mig på gården. Puh....sen dess håller jag mig undan...man får stryka längs väggarna. Jag är så smart så jag kan överlista dem nu. Tss...dumma måsar. Elaka är de och skriker värre än lilla källingen.
Idag känner jag inte för att gå ut. Så det tänker jag inte göra. Lägger mig i soffan en stund....
/Linus
3 kommentarer:
Haha, det är så kul att läsa när du skriver i kattform. :-D
vill bara läsa mer och mer om en katts bekännelser-med bilder också om det finns. jag har så kul när jag läser om kattens äventyr.
När kommer boken?
Eva
Sjukt kul Carro! Och jag håller med Linus om att de fiskmåsarna är inte pålitliga :-)
Skicka en kommentar