En katts bekännelser. Del 2

Tjena. Nu har nästan hela sommaren gått och lilla källingen finns fortfarande kvar hemma. Verkar som att hon ska bo här på riktigt. Jag har varit ute nästan hela sommaren. Det har varit varmt till och med för en katt som mig. Har sovit på balkongen många nätter. Matte tror att det är för att jag tycker det skönt men hon glömmer bort mig ibland och råkar stänga balkongdörren så att jag inte kommer in. Fast om jag vill in så jamar jag högt. En kväll låg jag på grannens balkong, jag skulle kolla om husse och matte kom ihåg mig. Och ja, de gjorde de faktiskt. Tur för dem. Och ibland stannar jag borta en hel dag utan att visa mig....måste ju göra dem lite oroliga emellanåt.

Lilla källingen är ganska snäll men hon gör märkliga ljud och då måste jag vara på min vakt. Då brukar jag stirra på henne. De senaste kvällarna har hon skrikit så jag har varit tvungen att springa ut från lägenheten i full fart. Jag får så ont i öronen. Husse och matte säger att hon är i en fas. Jaha...men jag då? Jag kanske också har en fas!!


Det jobbigaste med denna sommaren har faktiskt inte varit lilla källingen. Nä det jobbigaste har varit alla dessa fiskmåsar! En gång när jag skulle följa med husse och matte på promenad med lilla källingen råkade jag tydligen gå förbi en fiskmåsunge. Jag såg den inte ens. Och helt plötsligt blev jag attackerad av flera måsar. De dök rakt på mig så jag fick galoppera hem och gömma mig på gården. Puh....sen dess håller jag mig undan...man får stryka längs väggarna. Jag är så smart så jag kan överlista dem nu. Tss...dumma måsar. Elaka är de och skriker värre än lilla källingen.




Idag känner jag inte för att gå ut. Så det tänker jag inte göra. Lägger mig i soffan en stund....
/Linus